Testade Braid igår. Ganska coolt spel tycker jag ändå. Det har ju varit en sån himla hype runt det så mina förväntningar kanske var lite väl höga. Anledningen till att jag inte testat det hitintills är att jag är ganska anti trial-and-error spel med 3 liv som platformspel för det mesta är, men detta var lite annorlunda. Man dog liksom aldrig och det var helt ok att lämna en level utan att klara den. Det första gjorde mig positivt inställd, men det andra var mer förvirrande. Hur klarar man då spelet om man lämnar en massa oavklarade pussel efter sig? Återstår att se för den som spelar igenom hela spelet. Musiken däremot var väldigt fin men den var oxo väldigt sorgsen. Den gjorde att min dotter helt plötsligt föll ut i gråt. Hons skyllde på andra saker men det var uppenbart att stämningen i spelet var medryckande. Bra eller dåligt!? Pusslena i spelet var lagom svåra och det var minst en Ahaa!!-upplvelse i spelet som gjorde att man kände att den som gjort spelet (Jonathan Blow) tänkt ett steg längre. Kul, men jag kommer inte att köpa spelat då jag kände att det lätt kan bli enformigt i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar